Tidigare blogginlägg

Planeten människan och klimatet

Publicerad den 12 oktober 2019.

Tycker att det börjar bli dags för skola-föräldrar-skolbarn att engagera oss lite mer aktivt inför klimathotet.

Det är dags för oss att hjälpa till så mycket vi bara kan. Alla kan vi göra något. Enkla saker som att kanske samåka, vara rädda om våra saker, återanvända, välja miljövänligare transport. Ja något kan vi alla göra.

Vi behöver alla hitta konstruktiva saker som vi kan göra för att vi inte ska dras ner i ”klimathotshålet” utan tvärt om känna att vi får arbeta för mänsklighetens fortlevnad. Jag tror att det är först när vi ser att vi kan göra förbättringar som vi och andra vågar dra upp huvudet ur sanden, se verkligheten och börja kämpa.

Vi jobbar ganska mycket med återanvändning i trä och metallslöjden. Jag sparar alla restbitar och de blir ofta till fina konstverk. En stor fantastisk gubbe byggd enbart på restbitar och med en fot av min gamla köksbänk tex.

I köket försöker jag att arbeta klimatsmart och minskar successivt på speciellt nöt och griskött. Kikärtsgrytan med kokos och ris och gratängen på pasta, bön och tomat funkade ganska bra i fredags.

Drömmer ofta om att vi blir till Sveriges bästa ”klimatskola” Tänker mig solceller på taket, elbilar till personalen. Kanske en miljövänlig elbuss som hämtar de barnen som behöver skjuts, miljövänlig uppvärmning osv. Aktiva föräldragrupper som ordnar samåkning osv. Kan tänka mig att vi alla avsätter 1 timme i veckan för att arbeta aktivt för klimatet, vår miljö osv. Aktiva föräldrar, barn och skolpersonal som arbetar mot samma mål ger en superskön ”vi-känsla”

Redan i dag har vi ju våra aktivitetsdagar när föräldrar träffas och fixar, lagar, ordnar och bygger. Låt oss spinna vidare på det.

Hälsningar från en som inte alls gör allt men försöker att göra nått, Janne.

Första/andra skolveckan

Publicerad den 30 aug 2019.

Terminsstart trä och metallslöjd. Urgröpning i Lind; Fyror, femmor och sexor startade upp med båttillverkning. Det ska till att holkas ur med skölp och stämjärn för sittbrunn i båt. Barnen ska mäta, rita och hugga ur ”stoppdiken” så att det tar stopp när skölpen kommer farandes av träklubbans kraft.

Det svåraste var helt klart att hugga lagom djupt, att vara lite lätt på handen. Att liksom få in den där ”träsnidarkänslan” Men det funkade över förväntan. Några små omtag här och där men till syvende och sist så gick det bra för alla. Sen blev det sågning av spetsig båtför med japansk träsåg och sen var den lektionen slut. Rapporterar vidare vid tillfälle.

Hälsningar Janne

PS. Treornas måttstockar blev jättefina. 100 procent lyckat!